Pride

Så var Pride över för den här gången men jag känner ändå att ett par saker bör kommenteras. Därför kommer här de tre bästa och sämsta sakerna med Stockholm Pride 2009:

Bäst:
1. Temat! Ett briljant tema som verkligen behöver lyftas. Alla behöver fundera på hur vi påverkas av heteronormen, för naturligtvis handlar inte heteronormen bara om heteron utan genomsyrar hela samhället och påverkar alla. (När flatorna som pratar om hur krångligt det var att närståendeadoptera pratar om pappa-dagar förstår man precis hur påverkade vi alla är.)

2. 90-talskvällen, Dusty-hyllningen och Marit Bergmankonserten. Fantastiska kvällar i Parken.

3. Alla fantastiska människor som jobbar, föreläser och uppträder gratis. Ni är hjältar!

Sämst:
1. Första platsen går oavkortat till de puckon som gick maskerade i paraden och bar på hat-budskap. Ni har inget i paraden och göra och jag hoppas att ni blir portade till nästa år.

2. Schlagerkvällen. Ett enda långt evighetsmedley av kören. Om jag ville höra alla årets låtar skulle jag köpa finalen på DVD och titta på. Jag vill ha åttondeplatser från 1981 med orginalkläder och -koreografi.

3. Röken. Seriöst vad är det för fel på HBT:arna. Förstår de inte att man ser osnygg och dum ut när man röker. Dessutom dör man. Ändå rökte ungefär varannan parkbesökare hela tiden.

Världens sämsta bästa kund II

På mitt jobb kan man ordna sin lunch på många olika sätt. Man kan ha med sig matlåda, man kan gå till någon av restaurangerna och man kan köpa något på Pressbyrån eller på ett café. Eller så kan man våga sig ner i källaren och inhandla sin lunch från "kulverttanten". Kulverttanten är den vuxna motsvarigheten till mattanten. Hon säger med barsk röst åt en att ta sallad (vilket innebär att betala femton kronor för en ledsen gurkbit och lite dammiga morötter) och försöker kontinueligt undervisa sina kunder i någon slags näringslära. Eftersom jag alltid köper samma mat (om man har hittat den godaste färdigmaten förstår jag inte varför man ska variera sig) ser hon det lite som sin plikt att uppfostra mig. "Det finns annan mat" brukar hon ryta lite kärvänligt vilket får mig att göra en av två saker: 1. släppa maten och springa eller 2. upproriskt stå kvar med mina köttbullar och tänka "kunden har rätt, kunden har rätt". Då känner jag mig allid lite som en vinnare när jag går därifrån med mina köttbullar och min deprimerade sallad.

Ironin är död leve ironin

709 f.kr. landar ett rymdskepp med utomjordingar i Norge på jakt efter ett monster. Outlander - Vikings vs Aliens. Ironin är, om inte död så i alla fall, redundant.

Världens sämsta bästa kund

Jag är världens sämsta bästa kund. Bästa för att jag är väldigt trevlig mot dem jag handlar tjänster av och sällan klagar eller säger något negativt. Sämsta för att det är ju inget som blir bättre av det, jag lider och de får ingen chans att bättra sig.

Mitt rekord i att vara sämsta bästa kund sattes för några år sedan när jag fick en tvestjärt i min mat. Jag klagade visserligen och fick ny helt annan mat men när notan kom stod båda mina huvudrätter med. Jag blev upprörd men tänkte att de ju ändå hade haft utgifter för min tvestjärts-moussaka och betalade därför snällt. Men som lagom Svensson-hämnd jag la inget i dricks. Där fick dom!

Just nu visar sig mitt sämsta bästa kundskap hos mig som körskoleelev. Jag har kört med min lärare i ungefär ett halvår och man kan väl inte riktigt säga att vi klickade. Hon är ganska strssad och opedagogisk vilket inte är de bästa egenskaperna för en lärare, oavsett vilken sorts lärare det är. Dessutom benämner hon mig som "vännen" vilket gör mig irriterad och tro mig vi är inte och kommer aldrig bli vänner. "Vännen titta ordentligt i döda vinkeln" jag håller lite hårdare i ratten, "växla vännen", greppet hårdnar ytterligare, "nu har du lite bråttom vännen", fingrarna börjar vitna, "men oj vännen nu spänner du dig så där igen, slappna av vännen". Om mitt liv hade varit en film hade det varit här jag drämde hennes huvud i instrumentbrädan men som världens sämsta bästa kund säger jag istället "oj då, det märkte jag inte" och försöker tänka på annat. Men snart kommer min lagoma Svensson-hämnd, jag ska byta körskola! I nästa vecka kommer jag att köra med en helt annan körskola, sen kommer jag att boka av alla inplanerade tider hos min körskolelärare. Där fick hon!

Morgontankar

Varje morgon på väg till jobbet möter jag en man och en kvinna. Kvinnan är i 70-årsåldern och går kutryggigt i en sliten grå kappa. Mannen är runt 40 eller 50, han har mjukisbyxor som inte ser helt rena ut och mössa neddragen över öronen. De håller varandra i handen.

Paret sätter verkligen myror i huvudet på mig. Är mannen utvecklingsstörd och blir ledd någonstans av sin åldriga moder. Han har bott hemma hela livet och hon har skämt bort honom. Hon har varit en orolig mamma som vakat över honom, hela tiden med ett stygn av dåligt samvete eftersom hon fött en son som samhället aldrig riktigt accepterat. Kanske börjar hon känna ångest för att hon snart kommer att behöva lämna honom ensam i en värld han varken förstår eller behärskar.

Eller är det tvärtom. Är det mannen som tar hand om sin gamla mamma. Eftersom han aldrig fick några syskon har han bott nära sin mor . Trots att de går en promenad varje morgon innan han går till jobbet och att han alltid äter middag hos henne brukar hon klaga på att han så sällan hälsar på. Kanske föraktar han henne för att han tycker att hon hindrat honom från att bli allt han kunde bli och förstår inte att han hela tiden har fällt krokben för sig själv.

Samtidigt som jag inte kan sluta tänka på paret så irriterar jag mig på att jag måste tänka på det. Att jag känner ett behov av att veta vem av dem som tar hand om den andre. Att det skulle vara viktigt att sortera in den ena i det ”normala” facket och den andra i det ”onormala” facket. Som att det måste vara så. Som att det var viktigt.

Jämställdhet jorden runt

Idag hade jag glädjen att diskutera jämställdhet med en man från Uganda. Bland annat fick jag veta att nästan inga föräldrar där vill "slösa" pengar på att låta döttrarna gå i skolan och att männen bara vet var köket ligger eftersom de har varit med och byggt det. Han tyckte också att det är så fantastiskt i Sverige där kvinnor och män är helt jämlika. Helt plötsligt insåg jag vilken fantastiskt lång väg vi har kommit. Kanske har vi till och med gått i mål, kanske har vi ingenting kvar att slåss för längre...

Sen kom jag hem och slog på dr Phil som idag hade ett program "för alla oss kvinnor" som handlade bara om utseende. Fullt av visdomsord som "det behöver inte vara dyrt att vara snygg". Då kom jag på det igen.

”Men det måste man ju ändå förstå.”

”Man måste ju ändå förstå att folk reagerar när du berättar att du bor ihop med en kvinna.”

”Präster måste ju kunna säga nej till att viga två män. De kanske tycker att det är obehagligt och det måste man ju förstå.”

”Hon är från en annan generation så det bästa är nog om du säger att ni är kompisar, det måste du ju förstå.*”

Av någon helt obegriplig anledning är det okej att tycka saker om hbt-folk som aldrig skulle vara okej att tycka om iranier, judar eller rullstolsburna. Och dessutom förväntas jag ha förståelse för folks vardagshomofobi. Jag ska förstå att folk tittar, tycker och pratar men jag har tröttnat på att vara förstående och jag tänker inte vara det längre. Om du har problem med hur jag lever är det du som får anpassa din trånga hjärna till verkligheten. Det måste du ju ändå förstå.

*All heder åt farmor som är från en helt annan generation och reagerade minst av alla och bara ville veta om ”hon är snäll med dig?” och det är hon ju.

Allt är relativt.

På mina resor till Danmark har jag plockat upp en hel del information som i den stora världen är helt trivial men är livsviktig i sitt sammanhang. Som till exempel:

• Hur man sover på en nattbuss (svar: dåligt)
  
• Var flyget till Köpenhamn egentligen går från trots att flygbusschaufören inte vet (svar: terminal 5)
  
• Hur lång tid det tar att springa från fel terminal till rätt terminal
• Hur man överlever 11 timmar på ett tåg på en dag (svar: 1:a klass)
  
• Vilken av all tågmat som är orimligt dyr (svar: all)

Något jag har kvar att lära mig är:

• Att förstå danska (Uppenbarligen har jag något fel i språkcentrat i hjärnan, ett hål där min förståelse för danska borde vara. Hur jag än lyssnar hör jag bara grötmummel. Och jag skäms eftersom de är så trevliga.)
  

Allt blir inte som man tänkt sig

Jag som hade tänkt inviga min sprillans nya blogg med att skriva ett välformulerat och ganska argt inlägg men så blev det inte. Det hände nämligen som man får vara beredd på om man vill ha barn med sin fina fru. Det som får en att släppa allt, sjukskriva sig från jobbet, ljuga för vänner, slingra sig ur möten och avboka körlektioner. Det som får en att slänga sig på första bästa flyg, tåg eller buss, åka över hela landet, tokexponera sig och dessutom betala en hel del pengar. Ägglossning.

Om man inseminerar i Danmark är det nämligen snabba ryck som gäller. Helst ska man vara på plats inom 24 timmar efter att testet visar positivt. Alltså två streck=släppa allt och sticka men ett streck=låtsas som ingenting har hänt. I kväll blev det två streck.

Men räkna med att ett argt och välformulerat inlägg kommer. En annan dag