1273:-

Vissa saker hade jag inte räknat med som blivande förälder. Jag vet ju att man i Sverige får insemineras som gift icke-hetero och att båda då räknas som föräldrar direkt. Jag trodde, lite naivt, att samma sak gällde om man har valt att åka utomlands för insemination. Kanske något papper att skriva på och sen fritt fram. Men inte. Inte alls. Inte det minsta lilla faktiskt. När det här barnet föds har det en förälder och det är jag. Min fru däremot måste adoptera vårt barn. Något som skulle kunna vara en enkel sak. Som sagt ett papper att skriva på eller så men det är som sagt ganska mycket mer komplicerat.

Först måste faderskapsutredningen läggas ned, något som går snabbt när vi kommer med vårt kvitto från Storkkliniken. Jag tycker rent utav att det borde gå att ordna i förväg men det tyckte inte socialmänniskan som jag pratade med i telefonen. Barnet måste ha ett personnummer först. Sen ska ett möte bokas där de kan ordna med det.

Efter detta ska som sagt min fru adoptera vårt barn och det är ingen enkel historia. Vad jag har kunnat läsa mig till innefattar den en utredning innehållande åtminstone ett hembesök, ett flertal intervjuer och två brev från referenser (som ska intyga att min fru blir en bra förälder). Sen ska frågan upp i ett par nämnder innan vi får beslutet.

Hela den här resan tar ca sex månader.

Det tar alltså sex månader att komma fram till ett beslut som vi redan nu vet vad det kommer bli (en enda gång har det blivit avslag men det beslutet överklagades och ändrades). Det tar sex månader att komma fram till om det här barnet får det bättre med två föräldrar än med bara mig. Det tar sex månader och kostar skattebetalarna massvis med pengar. Hur kan det vara så här? Varför tar inget politiskt parti i den här frågan?

Jag hoppas ändå att det jag har läst är överdrifter men inom ett halvår lär vi veta hur det fungerar i verkligheten.

Men 1273:- då undrar du. Jo det är den summan jag kan få från försäkringskassan varje månad eftersom jag är ensamstående förälder. Ensamstående och gift på en gång. Hur sjukt är inte det?

Same same but different

Förlossningsdagen närmar sig med stormsteg och för några veckor sen skolkade vi från sista föräldragruppen. Det känns lite som att man är en dålig förälder innan man ens är förälder. Till vårt försvar kan jag väl säga att föräldragruppen verkligen var under all kritik. Första träffen gick ut på att en barnmorska frågade "Är det någon som vill säga något?" och sen började två av de mest plågsamma timmarna i mitt liv. Där satt vi knappt tjugo förstagångsföräldrar och tittade i golvet och skruvade på oss. Av någon anledning verkar även vår "regnbågsprofilerade" MVC övertygade om att det är större skillnad än likhet mellan oss och andra föräldrar. Därför fick vi sitta där i vår regnbågsgrupp och förväntades dela med oss av våra erfarenheter. Förstår de inte att det som är störst nu är att det ska komma en ny person in i våra liv och den som har mest information om det är just barnmorskan. Vi vill ju veta allt! Och om vi sen kan dela med oss av egna erfarenheter och få extra förståelse är det en fin bonus. För självklart delar vi något som andra inte kan förstå: andras reaktioner, att behöva förklara sig, krångel med adoption och försäkringskassan (jag återkommer till det en annan gång). Men det viktigaste delar vi ju med alla förstagångsföräldrar det ska komma en ny människa in i vår familj och vi har ingen aning om hur det ska gå. Hjälp!