Pride

Så var Pride över för den här gången men jag känner ändå att ett par saker bör kommenteras. Därför kommer här de tre bästa och sämsta sakerna med Stockholm Pride 2009:

Bäst:
1. Temat! Ett briljant tema som verkligen behöver lyftas. Alla behöver fundera på hur vi påverkas av heteronormen, för naturligtvis handlar inte heteronormen bara om heteron utan genomsyrar hela samhället och påverkar alla. (När flatorna som pratar om hur krångligt det var att närståendeadoptera pratar om pappa-dagar förstår man precis hur påverkade vi alla är.)

2. 90-talskvällen, Dusty-hyllningen och Marit Bergmankonserten. Fantastiska kvällar i Parken.

3. Alla fantastiska människor som jobbar, föreläser och uppträder gratis. Ni är hjältar!

Sämst:
1. Första platsen går oavkortat till de puckon som gick maskerade i paraden och bar på hat-budskap. Ni har inget i paraden och göra och jag hoppas att ni blir portade till nästa år.

2. Schlagerkvällen. Ett enda långt evighetsmedley av kören. Om jag ville höra alla årets låtar skulle jag köpa finalen på DVD och titta på. Jag vill ha åttondeplatser från 1981 med orginalkläder och -koreografi.

3. Röken. Seriöst vad är det för fel på HBT:arna. Förstår de inte att man ser osnygg och dum ut när man röker. Dessutom dör man. Ändå rökte ungefär varannan parkbesökare hela tiden.